Bullrigt, varmt, kaotiskt, härligt och skoj!

Några ord för att beskriva vår stora familjejul. Alla var här kan man säga. Vi var totalt 14 personer på julbordet och för mig som firat många jular utan släkt så kändes det fantastiskt bra att barnen får uppleva detta storfamiljskaos. 

Bilder tog jag knappt några, det var så att säga fullt upp ändå! 

Julbord på öjn. 

Taggade kussar! 

Tomten är allt spännande även för de stora barnen... 

Tomten gjorde succe och Nellie och Emanuel likaså, som kämpade för att dela ut alla klappar. 

Sjukaste pakethögen. Blir så med generösa fastrar och släktingar. Hujedamej.... 

Efter ca 25 försök så satt årets julbild ❤️

När barnen somnat..... 

Givetvis avslutades aftonen med ett julbad.

Tack för iår alla som förgyllde/skapade kaos i helgen 👍🏻 

Dags för vår lucka

Byn har en egen julkalender iår, vilket innebär att 24 familjer/föreningar/företag mm ordnar sin variant av en lucka varje dag fram till julafton. Första luckan ordnade hembygdsföreningen och det var väldigt stämningsfullt och vackert.

Grundidén handlar om att fixa iordning ett vackert fönster, villet jag tog fasta på. 

Jag hängde upp min samling av udda julgranskulor och pyntade med skidåkande små barn och skridskoåkande snögubbar. 

Jag hade förväntat mig ca 15-20 gäster pga vardag kväll och ca 12 minusgrader men det kom 45 st! Jätteroligt! 

Alla bjöds på glögg och pepparkakor och kvällen var magiskt vacker med en fullmåne av sällan skådat slag. 

Ett väldigt bra initiativ av hembygdsföreningen. Hoppas det blir repris nästa år. 

Utmaning 2017

I höstas tog jag och Linda, en av mina bästa vänner från back in the days, en skogspromenad. Inga konstigheter, det gör vi titt som tätt. Denna gång kläckte jag en "bra" ide. 

"Tänk om vi skulle simma alla fem lopp under vansbrosimningshelgen?". 

"Jo det kanske man skulle" säger dåren bredvid. 

Sagt och gjort. 

Vi är anmäla till alla lopp. Det känns som en rejäl utmaning för kroppen ändå. Simma är ju inga problem, det är vattentemperaturen som kan ställa till det. Som tur är har jag proffset med mig. Linda har sommat Vansbrosimmet många ggr och även två lopp samma dag. Bra det. 

Så de senaste två veckorna har gått ut hårt och simmat så mkt jag hunnit med. Det är så tråkigt så klockorna stannar att simma 40-80 vändor i ett svep men vad gör man inte?

Tur att badbruden Eden gör mig sällskap de flesta gångerna och betar av simmärken. 

Idag tog hon sitt fjärde märke "järnmärket" de första hoppade hon över, för lätta såklart. Vi borde börjat tidigare med märken, det är så uppskattat och roligt, men förr så fixade skolan detta så vi har inte tänkt på att hjälpa henne med det. 

Nu blir det dock ändring eftersom jag bör vara här 2-3 ggr/v och slipa på min fart. Ju mindre tid i det kalla vattnet desto roligare upplevelse på simmarhelgen! 

Kalasfix

Igår hade Eden sitt nioårskalas med discotema. Jag tycker att det är minst lika roligt som henne att fixa och greja och köpa roliga kalasdetaljer. 

Självklart en discobanderoll! 

Glitterdraperi. Det var en dröm att få ett sånt när jag var liten, men jag fick aldrig något så då måste jag kompensera med att köpa ett till Eden. 

Både mamman och kalastejen glittrade ikapp. Det gäller att passa på när det finns tillfälle att dra på sig paljettstassen!

Discokulecupcakes. Inte det bästa jag gjort men tjejerna var nöjda och det är huvudsaken. 

Tårtan blev superbra! En riktig discotårta! Otroligt rolig att göra! Hallonmousse och mjölkchokladfluff som fyllning. 

Eden dukade i discotema med bordsplacering. 

Snart är det så många ljus att jag får börja baka större tårtor. Efter fikat körde vi musikquiz som blev uppskattad. Jag tyckte det var svårt att veta vilken nivå man skulle lägga den på. Det får inte vara för lätt och inte för svårt. Sen fick tjejerna tävla i dansstopp och avsluta med Singstar, som blev det mest uppskattade. 

Eden somnade på kvällen med orden "det här var det bästa kalas jag haft"

Det gör det verkligen värt allt som det innebär att fixa ett barnkalas. Så roligt! 

De säger att tiden går...

De har sannerligen rätt!

Jag kan inte förstå att vår första lilla bebis Eden fyllde nio år i tisdags! 

Självklart firades hon med frukost och tårta på säng. Det är så mysigt att gå upp i ottan och förbereda en bricka mex det godaste hon vet i frukostväg och tända tomtebloss och smyga in. 

Emanuel fick den andra biten i princessbakelseduon och han var mycket förvånad över det faktum att man kan inmundiga tårta till frukost. 

På kvällen hade vi familjekalas och ytterligare tårta. 

Eden tyckte att årets födelsedag var den bästa någonsin och pricken över i var denna sjöjungfrufena! Den testades i simhallen igår och det var hur roligt som helst. Många tjejer kastade långa blickar efter fenan och en mamma frågade till och med var vi köpt den. Populär pryl. 

I glädje och sorg

I helgen fick Stockholm sin största snömängd på över hundra år. Vem åker till hufvudstaden mitt i värsta tänkbara stunden? Jojomen, det gjorde jag och barnen. Gudskelov hade vi dubbdäck, fyrhjulsdrift och gammelfaster Ruth. Annars hade det aldrig gått. Det var domedagskänsla på infarterna till city med övergivna lastbilar och bilar överallt. 

Vi kom fram till Liljeholmen via Solna och Gärdet med en massa tur och jävlaranamma. Dvs inte släppa gasen det minsta i snövallarna. 

Fredagen tillbringades på Skogskyrkogården för en begravningsceremoni för Eriks farmor som lämnat jordelivet. En mycket fin stund på en vacker plats. Mitt i sorgen när människor försvinner påminns man om det vackra i livet. ❤️

En sur pojke som tycker det dröjer för länge innan nästa tunnelbana kommer. 3 år och redan stressad. 

Woaw! Åka baklänges! 

Ett kilo hår avlägsnades hos bästa frisören www.jenniefrisör.se 

Vi firade kusin Nellie som fyllt 2 år och ballonger uppskattas av alla. 

På lördagen kom äntligen det årliga firandet på Koh Phangan. Vi har firat här sedan hon fyllde 3 och jag misstänkt att vi kommer att fortsätta med det i massa år till (hoppas det). 

Emanuel åt absolut ingen mat alls och som de PK-föräldrar vi är så fick han glass ändå. 

Blivande föräldrarna övar lite. ❤️

Det var en jättebra helg i storstan med kärlek, glädje och sorg. Precis som livet. 

Att inte göra någonting

Idag har det regnat precis hela dagen. Jag har haft noll komma noll lust att göra något och för första gången tillät jag migsjälv att hasa runt här hemma och på sin höjd plocka ur diskmaskinen. 

Jag hade det allra bästa sällskapet hemma 

Eden vaknade med jätteont i magen och har legat parkerad i soffan nästan hela dagen, förutom ett legobygge. 

Det fanns en till som uppskattade att Eden tillbringade dagen i soffan: LivsnjutarSigge. 

Jag överlevde att inte göra någonting idag. Konstigt. Jag tror att prestation är det viktigaste som finns. Så jobbigt. 

När den här lilla killen kom hem så var det förstås slut på lugnet, men idag var en dag helt utan minsta tjat, krångel och tjafs. Otroligt. Jag är övertygad att de känner att jag är mer harmonisk och då blir de också lugnare. 

Win-win. 

Bortom småbarnsåren

Det här med att barnen börjar komma förbi benämningen "småbarn". Ja iallafall den ena av dem.

Igår satte jag en lapp på dörren och stack iväg. Nosade på friheten så att säga. Jag älskar verkligen att ha barn och familj men att vara så låst hemma som man blir när de är små är inget för mig. Nu känner jag att det inte är långt borta innan jag kan lämna båda hemma en stund för att handla eller träna. 

Ju större barn desto roligare! 

95% av vaken tid slåss och bråkas det men mellan varven uppstår harmoni. Eden samlar guldstjärnor på hög när hon läser för honom. Jag bara väntar på att hon ska komma på att förhandla om detta. "Får jag 20 kr så läser jag för honom". Än så länge gör hon det frivilligt. 

Trevlig helg! 

Fem nätter

Sitter och laddar och förbereder mig mentalt för fem nätter ensam med barnen. Eller barnet. Puuuuuuuh. Hoppas hoppas han sover bra.... 

Annars då? 

Vi har haft besök i helgen av Eriks barndomsvänner och jag har börjat jobba kliniskt igen. Faktiskt riktigt roligt! 

Distriktssköterska minsann... 

Fick feeling

Jag skulle alltså dra igång min välbehövliga yoga efter ca ett års uppehåll. Yoga är perfekt för den ständigt speedade hjärnan och jag mår som bäst när jag yogar mycket. Vad händer. Mitt i passet fick jag styrketräningsfeeling efter att ha gjort fem armhävningar mitt i solhälsningen. 

Jag kunde icke slappna av igen så det blev ett corepass istället. 

Det är banne mej ett problem att inte kunna stänga av hjärnan vid behov. Den bara rusar på i vanlig takt utan vila, trots att jag slutade jobbet för en vecka sedan. 

Nåväl ryggen har varit en pina senaste dygnet, förhoppningsvis väckte jag den nu och motverkar att diskbråcket kikar ut igen. Ve och fasa.

Bättre lycka med yoga en annan dag, namaste 🙏🏻

Sömn - primärbehov

Svår sömnbrist kan orsaka många negativa saker med kroppen:

Viktuppgång ✔️

Ökad aptit (ja, man äter för att hålla sig vaken) ✔️

Svårt att fatta beslut ✔️

Dålig hy ✔️

Glömmer saker ✔️

Känslorna svänger kraftigt ✔️

Problem med synen✔️

Ofta sjuk ✔️

Jag kan bocka av allt på listan. Den lilla gulliga pojken kan inte sova lugnt. Han vaknar till heeeela tiden och jag får ett kraftigt stresspåslag och kan inte somna om. 

Nu är jag sjukskriven på deltid för att kroppen och knoppen måste få vila. Jag ligger back på alla plan. Jag får inte ihop vardagen och måste sova på dagen för att orka åtminstone litegrann på kvällarna.

Det är hårt att behöva sjukskriva sig men när kroppen tillslut får allvarliga symtom då är det dags att sätta stopp. 

Springer och äter

I helgen har det varit mycket rörelse. Cirkelpass på lördag och nyss 4km löpning i Vansbro. Det låter ju jättebra och det är det väl men jag ÄTER FÖR MYCKET!!! 

Jag är så tung och jag blir så himla besviken på migsjälv eftersom jag inte klarar att ta mig ur ett stört ätbeteende. 

Tummen ner för ätstörning light.

Jag slår av hjärnan, trycker i mig vadsomhelst, och slår på hjärnan igen. Jag tror att det kommit pga tröttheten jag dragits med sista året. Jag har ätit för att öht hålla mig vaken... inte alls bra. 

Jag som är målmedveten, envis och klarar allt annat jag bestämmer mig för, verkar inte klara detta! 

Jag vill inte ha kvar dessa jäääääävla tio kilo men får banne mej inte bort detta ätbeteende!!!

Så LESS! 

Jag är för närvarande sjukskriven pga sömnbristen. Hjärnan har börjat tacka för sig ordentligt så jag klarar inte jobbet fullt ut. Jag får inte ihop tankar och håller på att somna i bilen varje dag. Jag vet inte vart jag är eller vad jag håller på med ibland. Det är illa. 

Nu har jag iallafall en plan under sjukskrivningen.  Jag ska, förutom att sova, försöka träna och röra mig så mycket det bara går de dagar jag är hemma. Då hoppas jag kunna bryta ätbeteendet en gång för alla. Träning brukar ha effekten att man inte vill förstöra de brända kalorierna genom att trycka i sig fler. 

Wish me luck. Det har inte gått så bra hittills. Jag börjar om varje måndag och faller dit varje onsdag-söndag.  

När astman slår till

Igår natt fick vi oss en rejäl chock. Plötsligt svullnade Emanuels luftrör igen och han kunde nätt och jämt andas. Det tjöt och Pep och han blev blek och medtagen. Mycket obehagligt. Det enda jag kunde tänka var "två timmar till barnakuten i Falun, det klarar han inte".

Fruktansvärt.

Sen kom lyckligtvis hjärnan igång och vi ringde 112. Ambulansen kom på 5-10 minuter och gav adrenalin och betapred och då släppte det. Puuuuhhhh!

Pärsen var över... 

Personalen var toppen och gav en nalle som Emanuel håller väldigt kär nu. När de åkte blinkade de med blåljusen vilket var uppskattat.

Såhär i efterhand verkar han inte minnas så mycket. Det var väl för dramatiskt. Vi föräldrar var däremot ganska dämpade hela dagen efter. 

Emanuel har förkylningsastma så det var troligtvis en kraftig förkylning som slog till i sömnen och som orsakade igensvullna luftrör. Så akut har det inte varit förut. 

Nallen är med! 

Idag är det en mycket piggare kille med kraftig hosta bara. Så skönt att allt gick bra! 

När barnen somnat...

... Är det jag och han. 

Tänk vad en katt kan göra med ensamhet. Jag tillhör skaran som starkt ogillar att vara ensam men med lilla Sigge går det utmärkt. Lilla kompisen som alltid alltid ska vara med. 

Sista jobbresan

Idag har jag separationsångest över att jag ska sluta. Det är nödvändigt att jag gör det av hälsoskäl (se tidigare inlägg) men det är ju så ROLIGT att resa i jobbet! 

Pannlampa på och prommis mot bussen och vidare med tåget mot Uppsala där jag ska hålla i en utbildning. 

Tre veckor kvar på Vardaga nu. Sedan ett lugnare liv att vänta. 

Sömn är mitt stora intresse

När Emanuel var ett år fick han astma. Med kraftig hosta nattetid och han började sova dåligt. Det tog så lång tid innan han blev bra behandlad i sin astma att han utvecklade en sömnstörning. Han har i perioder varit vaken flera timmar varje natt och det har varit en pärs.

Astman är bra behandlad men sömnstörningen hänger i. Han har haft nattskräck i omgångar, drömmar, oro, skrik i sömnen och allmänt stökig i timmar på nätterna. Jag är helt slut... Vi har krånglat med detta i snart tre år och att jobba heltid och tackla svår sömnbrist är nu ohållbart. Vi har provat ALLT! Sista året har vi tagit varannan natt vilket gjort att vi hållit oss över ytan men nu har jag dessa nätter själv och tyvärr tillhör jag skaran människor som har väldigt svårt att somna om när jag blir väckt. Då är jag klarvaken resten av natten... 

Det.går.inte.

I somras upptäckte vi att det går bättre när han är ledig. Så jag hoppas nu att han ska sova bättre från oktober när jag endast ska jobba två dagar/v. Hoppas hoppas, annars vet jag inte hur vi ska göra... 

Han älskar dagis och trivs toppen och jag litar på dem 100% det är inte det. Jag tror att dagarna är för långa och intensiva, att han inte klarar av det med alla intryck och härj. Det är som att det som hänt på dagen kommer ut på natten i kraftiga drömmar. 

Det fungerar inte att vara vaken flera timmar varje natt sedan tre år tillbaka, min hjärna börjar tacka för sig på ett obehagligt sätt. Som tur är så har Erik bättre förmåga att sova än vad jag har så vi är iallafall inte två hjärntrötta personer här hemma. 

Han utreds just nu för veteallergi och jag tror att magproblemen han har kan vara en stor bov i dramat men inte helt. 

Dags att dra i handbromsen och ta hand om kropp och knopp och min lilla pojke. 

Älskade lilla pojke 💙

Vissa nätter är dock exeptionellt dåliga av fler orsaker än Emanuel:

Kl 23: Emanuel drömmer och skriker. 

Kl 01: samma sak. Somnade ej om mellan 

Kl 02: Vatten började forsa i köket! Fattade ingenting! Det var Sigge som klivit på kranen! Herregud! 

Kl 04.30 Eden kom in och berättade att hon skulle gå på toa 🙈

Kl 05 skrek Emmi igen.

Nu har vi buntband som säkrar kranen nattetid. Katter alltså..... 

Trysilrypa

Ny För ett halvår sedan eller så, så fick jag en förfrågan om något Trysilrypa. Hade ingen aning om vad det var, annat än något "fjälligt" och kanske något man springer eller går. Hursomhelst så betalade jag och var nöjd och glad!

Trysilrypa visade sig vara 5000 galna kvinnor på tjejhelg i trysil! Visst sprang några och visst gick resten men det var mest en jättestor fest med utklädda kvinnor. Vilket spektakel! Vi såg ett gäng kossor, pokemons, troll, mexikaner, björnligan och oändligt fler påhittiga utstyrslar. Riktigt kul! 

Uppvärmning 

Synd nog dimma men vackert och roligt ändå. Vi gick 10 km. 

Jag hade planerat otroligt dåligt, kollade inte upp någonting så jag fick köpa både ryggsäck (till lunch mm) och pannband (var ju svinkallt). Det gick ju bra!

Gott med lunch till fjells

En drink smakade fingemang när vi väl kom tillbaka till stugan efter att ha känt på party party-stämningen i öltältet efter tävlingen. 

En riktigt rolig helg! Tack Jessica och Anna för trevligt sällskap. Att det var väldigt bra reor gjorde inte saken sänre...