Efter en vecka i den STORA fjällstugan på 75m2 är det än mer ohållbart att bo kvar här. Eftersom det är innanför tullarna kan vi inte ens motivera oss med att det är billigt.
Just nu bankar jag huvudet i väggen och skriker inombords av frustration.
Det skulle säkert funka bättre om vi hade barn som kunde somna hursomhelst, men nattningen tar knäcken på oss och det skulle självklart underlätta om vi alla hade varsitt rum.
Vi ÄR tacksamma att de sover på natten när de väl somnat men jag får gråa hår av att de inte verkar ha något sömnbehov. Eden sover färre eller lika många timmar som mig och verkar klara sig utmärkt.
Några saker jag längtar efter i min frustration:
Att kunna göra en frukostsmootie innan jag åker till jobbet (går inte, jag skulle väcka alla)
Att kunna yoga hemma. (livsfarligt här, jag slår i armar och ben överallt)
Att kunna läsa tidningen vid ett bord. (nu sitter jag på svinkallt köksgolv eftersom Erik sover i vardagsrummet, tillika "matsalen". Hehe).
Att kunna gå och lägga mig 20. Det är en stor lyx för mig att göra det någon gång i månaden. Har inte hänt på några år, eftersom jag inte haft något sovrum på länge).
Att ha utrymme för min hobby: bakning! Även om köket är Jättefint och bra så är det för litet för en baktokig människa som envisas med att baka trots platsbrist.
Att få tänka ifred. Vi går på varandra, det finns ingen plats att vara på, inte ens toan, den har inget lås sedan Eden låste in sig och inte kom ut.
Nej det är inte synd om oss. Vi har valt det själva men inom kort börjar vi renovera inför fotografering och framtida visningar. Nedräkningar är skönt men gör ofta befintlig tillvaro outhärdlig i väntan på något nytt.
Tack mormor som lät oss smita iväg på en sen bio, det var skönt att andas lite!
Vi såg Gravity, den var sådär bra, underhållande, men ingen kanonfilm. Huvudsaken var att komma iväg en stund och effekterna var häftiga i 3D.
Imorgon börjar resten av mitt arbetsliv, de tre veckorna före jul kändes mest som en mjukstart. Nu kör jag på allvar och det känns bara roligt!
