Kan en dag vara f-ö-r bra? Det kändes lite så när vi gjorde Kläppen häromdagen. Solen sken, himlen var intensivt blå och det var lagom med folk i backen. Eden var som en sol och jag hade till och med sovit bra natten innan.
En dag som aldrig kommer åter, den saken är klar. Jag kommer att leva på den länge. Bästa skiddagen jag haft, som jag minns.
Ja ni ser. Kan förutsättningarna bli bättre?
Helt vindstilla. Det hade gått att åka i collegetröjs och hur ljuvligt är inte det på vårkanten?
Såhär glad blir man när man susat ner för en brant, svårkörd backe utan minsta problem.
Lite dramatik blev det när jag, tio minuter innan liftarna stängde, kom på att Edens jacka var kvar uppe i toppstugan. Eden fick klara att ta av skidorna och "pudra näsan" själv under tiden jag åkte upp och hämtade jackan. Usch. Hönsmamman kom fram. Jag har en stor noja över att någon ska ta henne om jag inte har ständig uppsikt, så detta var en nyttig prövning. Jag åkte så fort jag kunde ner och var toksvettig av stress och oro medan Eden sitter i godan ro och väntar på mig vid parkeringen.
Jag veeeeet, jag måste skärpa mig.
