Ingen av oss ville åka hem och Eden grät av förtvivlan, hon ville stanna i en vecka till, minst. Stackars, jag visste inte hur jag skulle trösta, vi kunde ju inte stanna hur gärna vi än ville.
Jag blir så glad när hon tycker att det är så kul med slalom, eftersom jag åkte mycket som barn och tonåring.
Tänk om vi kunde få till en vecka till, det känns omöjligt men den som lever får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar