På trettio dagar...

Ska jag alltså gå ner tre kilo. För att förtydliga. Det kan tyckas som en fis i havet men alla ni som är bantningsproffs som jag, vet att de sista satans kilona är hemskt svåra att tappa. Därav en rimlig målsättning. Jag har ca fem kilo kvar till målvikt. Kanske något kilo mer så det finns utrymme att pendla något kilo hit och dit på semestrar osv... 

Well. På dessa trettio dagar tänker jag utmana mig själv inom både kost och träning. Jag har varit väldigt duktig hittills, med få snedsteg men nu tänker jag finslipa allt ytterligare. 

Jag har gjort träningsshema för tre veckor och ska införa lite mer kolhydrater i kosten i form av rotsaker, för orkens skull när jag börjar springa längre. 

Jag har sprungit 4 km några gånger iår och hade som plan att öka till 6 km idag. Peppade mig innan och var mycket tveksam till om jag skulle orka så långt med tanke på vinglasen igår. 

Jag sprang SJU!!! Det kändes otroligt bra och jag fick flow trots den korta sträckan så det var bara att springa på. 

Körde ett styrkepass när jag kom hem och toppade det med en rask promenad efteråt. 

Idag får jag vara nöjd med aktivitetsnivån. 

Morgonstund har guld....

Osv. 

Jag brukar vara morgonpigg, det försvann i och med de här åren med sömnstrul. Nu börjar det sakteliga komma tillbaka och det är ju härligt. Idag vaknade Emanuel kl 6 men han gick och lade sig i sin säng en timme till. Otroligt! 

Det innebar att det gick både att ligga kvar en stund och sen gå upp en stund helt ensam nere i huset! En lugn start på dagen. Men nu längtar jag tills han kommer knatande ner för trappen. 

Igår blev det lite för mkt mat (hamburgare och sallad) och två glas vin. Men idag är det som vanligt igen. 2 ägg med smör, mosat, varje morgon och kaffe med kokosolja i. Mums! 

Målet är att försöka gå ner tre kg till innan spanienresan som går av stapeln om exakt 30 dagar. Det ska väl gå! 

Dagen som kan strykas i almanackan

PMS from hell. 

Jag misstänker att jag fått skitvarianten av PMS som heter PMDS. Ungefär som mensvarianten av PTSD. Posttraumatiskt stressyndrom. Det känns iallafall så varje månad. Allt blir svart. Jag vill flytta, skilja mig, ge bort mina ungar, byta jobb, byta liv. Detta pågår i tre dagar varje månad. Som bonus blir jag en människa from hell att umgås med. 

Usch. Idag är en sån dag, som tur är så är det säkert bättre imorgon. 

Mamma tog med mig ut på prommis, det gjorde gott! 

Emanuel letade efter bävrar och grävlingar i alla hål som vi kunde hitta och gömde sig i grankojor överallt. Även om jag just idag vill flytta så är det allt härligt att bo som vi gör.

Mormor var också med i kojorna. 

Dagen blev ändå bra, jag och Eden var på bio, Beauty and the beast. Ni som älskade den tecknade varianten kommer inte bli besvikna på den här. 

Jättebra! Obligatorisk gråt på slutet såklart! Musikalfilm på alla sätt och jag älsker't! Eden också! 

Nu kommer jag att självmedicinera PMDS med vin. Vit helg?! Vem sa något om det? 

Tanten sitter här i pyjamas, fleecetröja och virkad filt med Ikeavinglaset i högsta hugg och klagar inte på något. 

-9 kg

God morgon. Sitter här och tar igen mig efter en rask morgonpromenad. Förr kallade jag det powerwalk men jag har väl blivit gammal. 

1/1 tog jag tag i mig själv. Ingen större satsning. Jag bara gjorde. Slutade med socker och spannmål och kör min variant av liberal LCHF och har nu tappat nio kilo. Jäkligt stolt över mig själv eftersom jag verkligen kämpat i åratal men inte tappat något. Tror att stress och sömnbrist spelade in en hel del men givetvis även att jag ätit för mycket. Jag älskar tyvärr god mat, stora portioner, godis och VIN! Det har gått jättebra men jag tror nyckeln ändå heter SÖMN! 

Nu sover turbotrollet på nätterna så nu orkar jag med morgonträning igen och då blir livet genast bättre. 

Det är ett mirakel att få sova, lilla Captain America höll på att knäcka oss totalt med sitt nattkrångel men som tur är verkar det ha lättat. Vågar knappt skriva det men nu har det gått ett halvår så nu borde det hålla i sig! 

Hur går det, Mattias och Ylva, med vårt -50kg till sommaren -17? 

Vintersäsongen är snart slut

Det är med blandade känslor jag ser solen komma och fåglarna kvittra och gräset som börjar komma fram på åkrarna. 

Det är ju skönt också men det innebär att säsongen i Kläppen går mot sitt slut, liksom skridskor, längdskidor och allt annat skoj. 

Dessa dagar! 

Is to die for! 

Skoj på alla sätt på vintern. Det är min favoritårstid utan tvekan. Jag drömmer om att resa till alperna, vilket vi kommer att göra så fort Emanuel klarar minst röda backar. 

En bit kvar, men snart så! 

Finns ju så mycket att göra på vintern, det ena roligare än det andra! 

Tjejen som utvecklat sin längd- och slalomåkning enormt detta år. 

En till som gjorde tävlingsdebut. 

Eden åker även på tvären ibland. 

Den här vintern blir svårslagen när det gäller roliga och fina vinterdagar. Men jag antar att det snart kommer kännas bra att tvätta alla vinterkläder och byta ut dem mot lättare och ljusare varianter när snön försvinner. Men än så länge väntar ett par dagar till i Kläppen. Hoppas på såna här dagar:

Dags att dra ur det bästa ur vintern, de sista skälvande veckorna innan vi kan säga att "NU ÄR DET VÅR". 

Dagens Emmi

"När jag låg i din mage, hade du ätit upp mig då?" 

Så mkt funderingar.... 

Så blev han fyra år...

Min bebis. Mannen i mitt liv. Han har blivit stor nu, tycker han själv iallafall. För mig är han alltid min lilla bebis. 

I vanlig ordning frukost och paket på sängen i sitt nya spidermanrum. Rummet som är ett mirakelrum i det faktum att han nu sover där, själv, hela nätter! 

Succepresenten för en superhjältetokig kille. 

Den var på nästan hela dagen. 

Givetvis spidermantårta på kalaset. 

Det är BARA superhjältar i huvudet på den här just nu, dagarna i ända. Efter många år med Barbie och Disney Princess så är det kul med omväxlingen. 

Ett riskprojekt...

Denna helg har Erik varit i Karlstad och pluggat. Solen sken och Kläppen utlovade fint före så jag tog ett djupt andetag och packade ihop oss och åkte själv med barnen. Det kunde gå hursomhelst och jag räknade med att vara där max 2 h. 

MEN det gick över förväntan! 

"Jag kan bära själv, det är inte tungt för mej". 

Eden hjälpte Emanuel när det gick tungt. När det gällde, då funkade det bra! Jag tror att Eden förstod att jag inte kunde rodda allt med alla skidor mm själv om hon inte hjälpte till.

Grillad korv i solen! Jag kunde ju gjort det lätt för mig och lunchat där, men icke! Det gick jättebra, de är så stora nu. Det är dessutom ganska bökigt med Emanuels mjölk- och veteallergi. Svårt med alternativ.... 

Emanuel åkte jättebra med selen som vi inhandlade. Vilken skillnad! Utan den hade jag nog inte orkat hela dagen, det är tungt att dra runt på stel snart-4-åring i backen utan sele. Nu gick det lätt. 

När benen kroknade på pojken så fick vi chans att se Stina från värmestugan. Eden hittade kompisar i backen och åkte glatt vidare. 

En dag som gick långt över förväntan, solen sken, glada barn och inte en alltför svettig mamma. Vi var inte hemma förrän halv sex! 

Jag och du...

Jag och Emanuel hann iväg en sväng till på isen innan snön föll. Det var -10 men vi chansade och åkte ändå.

Dubbla lager kläder och "ankan" bäst att förbereda ordentligt med astmasprayen inför denna kyla. 

Nästan ännu finare i soluppgång! 

Varför smakar kaffe så otroligt gott ute på vintern? 

Fiiiiikaaaaa! 

Emanuel spanar efter fiskar, han har förstått att det inte finns hajar i Sverige, annars hade han nog spanat efter det. 

Precis när vi kom hem från isen kom snön! Vilken tur att vi åkte iväg. Det fanns såklart någon liten som ville åka pulka trots den ynka mängd snö som kom i första omgången. En snöbana funkade sådär.... 

Vi avslutade dagen med ett bad. Sedan var iallafall mamman lättvaggad kan jag säga! Energin hos den här lilla pojken tar aldrig slut... 

Vi hade iallafall en jätterolig dag medan Erik jobbade och Eden roade sig med mormor i Borlänge. Bra att bara få rå om ett barn ibland. 

Jobb i alla mellandagar...

Vi hade planerat att vara ledig från julveckan till trettonhelgen men eftersom försäkringskassan inte direkt varit smidiga och Erik inte fått så mkt jobb som vi hoppats i höst så fick vi båda lov att jobba några dagar/v ändå. Inte så kul men så är det när två hushåll ska gå runt. Det är en speciell period som det redan gått 1/4 på. Tiden går snabbt, om 1,5 år är det över! Jag tycker att det är ganska tufft att vara hemma själv så mycket och jag är ödmjuk och imponerad av alla ensamstående föräldrar där ute som kämpar på hela tiden. Kram till er! 

Iallafall så klämde vi in lite skoj på de lediga dagarna.

Isen låg bland och det var helt fantastiskt att glida fram i skymningen. Vintersport är oslagbart! 

Ljuset på vintern! Jag är salig såna här dagar! Vintern är en stor favorit och att bo här just på vintern är det bästa, då det här finns run knuten. 

Nyårstraditionen fortsätter

Vi bryter inga vinnande koncept här inte. För tredje året i rad besökte vi Tomteland på nyårsafton. Det är så bra! Vad gör man annars på nyårsafton? Inte så värst mycket! 

Spänd förväntan inför första teatern. 

Der funkar fortfarande för Eden men frågan är om detta inte är sista året för henne. 

Läckert med katt iår! 

Obligatorisk bild framför de fina fönstren. 

Skoj att känna på Gnistras själ. 

Det är så fin miljö, jag njuter verkligen av hela dagen här. 

Kvällen avslutades på mycket traditionellt vis med potatisgratäng och tjälknöl. Så gott! Grannarna aka supernanny var självklart med. 

Nyårsfestligt! Vi trivs så bra i utbyggnaden, det blev precis som vi tänkt oss om inte bättre! 

Gott nytt år önskar jag er alla som fortfarande läser bloggen!