Vilka veckor!

I helgen kördes resten av alla våra möbler och saker upp till huset. I morse tömde vi lägenheten helt, nu bor jag och Eden hos vänner i tio dagar och Erik åker upp mot Äppelbo idag. 

Hur är då status?

Inget jobb än.

Ångest över att "man vet vad man har men inte vad man får".

Som tur är så kändes det helt rätt och tryggt att komma till huset i söndags. Jag ville bara stanna. 

Det blir bra det här. 

Emanuel har haft strålande dagar i Äppelbo med mormor och morfar, han är i sitt paradis. 

Huden börjar anta en blå ton..

Det har varit en soltimme i Sthlm i november och det märks verkligen på de flesta. Trötthet. Den här vita bleka huden börjar bli blå. Usch. 

Jag kan inte påstå att jag känner mig varken fräsch eller på något sätt härlig att se på. Håret är torrt och skört och livlöst och faller av, det är natta. 

Eftersom det inte blir någon resa innan jul så behövs vidtagna åtgärder. Så jag slog på stort och köpte hudvård, en hög. Superinpackning till håret och bokade tid för nagelfix.

Hoppas att det känns liiiite mindre glåmigt efter att ha gått all in... 

Eden 7 år idag!

Vart tog dessa sju år vägen? För att inte tala om det sista året sedan hon fyllde sex? Det känns som om det knappt existerat. Allt har rusat fram och jag hoppas att jag kan bromsa livet och stanna upp i nuet genom att skaffa ett enklare liv! 

Stort grattis vår fina, envisa, kloka och bästa tjej! 

Bricka på sängen! 

Jag har inga fler bilder i mobilen men dagen fortsatte med familjekalas där vi fick träffa lilla Nellie. På kvällen hade vi middag på Koh Phangan, helt enligt tradition. 

Lyckas dag för en härlig tjej! 

Fredagkväll med idol

Så gött med fredag. Underbart härlig känsla. Idol är obligatoriskt. Från att ha varit anti tv så ser jag på mycket nu och det bästa är Fredrik och Filips nya program. Stor underhållning samtidigt som det är ödmjukt. Jag älskar den hjärndöda underhållning som tv ger just nu när jag inte har så mycket huvudbry på kvällstid. Inga aktiviteter, allt skolarbete inskickat och jobbet har lugnat ner sig rejält med två veckor kvar på Söndagsgården. 

Soffan, idol med ett glas rött. Precis vad jag vill ha just nu. Jag har noll längtan ut på stan, hoppas känslan hänger i även i Äppelbo. Det vore ju synd att få Lappsjuka efter ett halvår. 

Spartanskt efter att 2/3 av inredningen flyttat till byn. 

Grattis världens bästa mamma!

Mamsen fyller 26 år! Jag ser fram emot när hon fyller jämnt igen, då får det bli en mor-dotterresa igen, det var jättekul i London när hon fyllde 20. 

Världens bästa mamma! 

Idag hade vi sett fram emot att kanske träffa nya lilla bebisen men Emanuel har hostat hela natten och verkar ha en ny förkylning på g. Inte värt att riskera att smitta lilla Nellie. 

Bäst att storstilat fira fars dag här hemma. 

Jag har haft turen att även ha valt den bästa pappan till våra små underverk. Grattis på fars dag, Erik! 

Grattis till min egen far på fars dag! Vi kanske inte har den mest hjärtliga relationen men våra bråk och tjafs är just våra bråk och tjafs. Saknar även dem emellanåt. 

Piggare än på länge och glada för en ny liten kusin

Veckorna flyger fram och äntligen är jag piggare. För ett par veckor sen googlade mycket angående Levaxin, hypothyreos och dess symtom och vad som kan påverka positivt och negativt. Jag hittade en studie med D-vitamin och levaxin som visar att D påverkar Levaxinet negativt. Jag som äter D-vitamintillskott. Så jag slutade. 

Just nu verkar det gett resultat eftersom jag börjar bli superwoman igen. Svängde ihop en kladdkaka innan jobbet igår, vilket inte skulle hänt för ett par veckor sen. Idag har jag rensat och storstädat själv med båda barnen hemma. Man ska inte skryta om vardagssysslor men för mig är det en stor grej eftersom jag knappt orkat laga mat den sista tiden. Jag har inte orkat göra något utöver det vanliga på grund av en omänsklig trötthet och nu verkar det ha släppt. Att storstäda med barnen hemma skulle inte funnits på kartan förut, då handlade dagarna om att stå ut, tills jag fick gå och lägga mig. 

Något som är ännu mer fantastiskt är att faster Hanna och Hans har nedkommit med en liten ny kusin! Ljuvligt! Hoppas att vi inom kort får klämma på den lilla tjejen som ska heta Nellie. 

Ikväll är Eden lycklig, hon har hängt med Robin på Junibacken hela eftermiddagen och nu sover Robin över hos oss. Vad mysigt! Man minns ju de gånger kompisar följde med hem, en stor grej. 

Nedräkning pågår till flytt, jag håller tummarna för att jobbmöjligheter snart öppnas för oss. Jag skulle känna mig lite mindre stressad om någon av oss snart får jobb. 

Jag måste skärpa mig med bloggandet nu när jag är piggare, det är en ovärderlig dagbok som jag vill ska fortsätta rulla på. 

Lite bilder från ett regnigt höstlov.

Vi hade en bra vecka, med regn och mestadels innefix. Det var precis vad jag ville ha. Lugn och ro och tid med barnen och huset.

Morgonmys

Favoritboken

"Äll tätti" 

Många åk med L30 blev det

Vår första pumpa. 

Edens förkalastårta. Jätterolig att göra. Till min glädje har Eden fått en ny kompis i granntjejen. De är lika gamla och Eden ser fram emot att börja i samma klass som henne i januari. 

Det börjar ta sig med husfixet. 

Olof

Semester och Mateus

Äntligen.

Äntligen.

Jag är så trött. Ända in i märgen och äntligen har jag semester. Jag är så glad att jag unnade mig att ta ledigt hela höstlovet och att jag inte bokade en resa, utan bara tänker hänga i huset i lugn och ro. Det längsta jag tänker röra på mig är möjligtvis Ikea, eftersom jag ska sätta upp överskåp ovanför tvättmaskinen i badrummet. 

Imorgon åker vi uppåt dalom, jag hoppar gärna mörkerkörningen om jag kan. Borde man gå till optikern kanske? 

Idag vill jag tacka Mikaela Houck som tipsade om Mateusutförsäljning! Jag har sneglat på snygga fat länge så jag slog till! Jättekul med lite nytt till äppelboköket. 

Nu går första flyttlasset

Då var det dags! Vi har packat det vi kan undvara de närmsta två månaderna och kör upp allt idag. Det känns bra att ta allt lite pö om pö och framförallt kunna packa upp allt i lugn och ro på höstlovet. 

Allt känns nu helt rätt, all ångest över att lämna Stockholm är borta och det känns så skönt att ha valt landsbygden före stan. Nu håller jag bara tummarna att skola och dagis kommer att fungera. 

Jobb har vi fortfarande inte men det kommer att lösa sig, jag är helt säker på det. 

Sjuk liten kille

Emanuel har varit sjuk hela veckan, feber, obehaglig hosta och noll matlust. Det blir inte bättre heller, han har hostat på nätterna i tre veckor nu, före det förkyld. Det här första vab-året har drabbat oss med råge. 

Oj vad man lider med lilleman, hostar och gråter av smärtan och så trött mellan hostattackerna. Vi har tid på vårdcentralen idag kl 15, för att kolla så att det inte är något värre än en förkylning. 

Nu är det nog!

Fyra kilo viktuppgång på mycket kort tid

Håravfall

Hjärndimma

Koncentrationssvårigheter

Torr hud

Problem med slemhinnor

Extrem trötthet, spelar ingen roll om jag sover mycket

Orkeslös

Ljudkänslighet som är utom rimliga gränser 

Jag var och tog prover häromveckan och fick sedan ett brev: "dina prover indikerar möjligen för hög dos. Vg ta om". 

Jag har ju alla symtom på för LÅG dos. Jag blir så fruktansvärt less på allt. 

Jag hade tänkt träna nu, när Erik vabbar,  men jag är totalt kaputt. Jag sitter här på Sats och orkar inte ta mig upp till gymmet ens. Det är INTE bra alls. Dags att boka läkartid och utreda orsaken till att Levaxin inte hjälper. 

Bäst att åka till jobbet så att något vettigt blir gjort idag när inte min livlina träning fungerar. 

Dagarna går preciiiiis ihop

Herregud vilken chock det är med ett till litet barn nu när Erik också jobbar heltid. 

Dagarna går precis ihop med hämtning och lämning. Eller det gör de inte. 

Att leva med små barn och jobba heltid är ett SKÄMT! Det går inte om man inte vill att barnen ska vara på fritids/skola/dagis 7-18. Det vill vi ju inte. 

Handla har blivit ett stort problem. Det finns inte tid till det. 

Städa och tvätta? HAHA!

Laga bra mat? Hur ska det gå till när vi knappt hinner handla? 

Jag måste jobba iallafall tre vardagskvällar hemma för att hinna med just nu eftersom Eriks jobbtider är dumma. 

Träning? Yeah right! Två pass är jag glad om jag får till. 

Jag träffar barnen ca två timmar om dagen och då är jag så trött att jag knappt orkar med dem.

Nu har vi ju gjort ett aktivt val att hoppa av det här hysteriska ekorrhjul men min stora fråga är: HUR orkar alla barnfamiljer i stan med det här livet? 

De måste ha nannys, städhjälp och kock, annars blir man ju både knäpp och sönderstressad. 

Nå. På måndag börjar vi med linas matkasse. Något som underlättar en hel del hoppas jag. 

Harmoni vid Busjön i somras. 

Dags att börja packa...

Nu börjar en "bit ihop-vecka".

Jag är fast besluten att avverka hela att göra-listan på jobbet under nästa vecka, för att i lugn och ro ägna mig åt budget 2015- jobb nästkommande två veckor. Jag vill lämna ifrån mig ett toppenställe med en fin budget till Nina när hon kommer tillbaka 1 december. 

Jag kan knappt fatta att allt går så snabbt. På tre veckor har vi bestämt oss för flytt, sagt upp oss och sålt lägenheten. Herregud vilken grej. 

Eden har fått bekräftelse på skolplats i Äppelbo men dagis/dagmamma är fullt. Vi får väl stanna hemma med Emanuel nästa halvår och turas om att jobba. Det går fint. 

Under nästa vecka ska vi börja packa ner så mycket som möjligt i flyttlådor eftersom vi kör ett stort lass redan om ett par veckor. Vi måste börja köra upp lite pö om pö och fixa iordning i huset allteftersom. 

Allt känns så läskigt, ångestfyllt, spännande, roligt och galet på samma gång. 

Lägenheten är såld!

Här går det undan. Jätteskönt att ha den stora grejen avbockad på listan. 

En till glad löpare

Eden sprang lilla lidingöloppet med bravur. 1,7 km i terräng är långt för de små barnen. 

Taggad före loppet! 

Så glad och nöjd tjej efteråt! 

Jag tog mig runt.

Jag är så glad att Lidingöloppet är avklarat. Min uppladdning med tvåveckorsförkylning strax innan och dessutom en envis höftsmärta sedan april (som visade sig vara foglossning) har inte gjort det lätt att springa långpass. 

Jag hade sprungit milen 19 gånger och 14 km ett fåtal gånger innan loppet och det var såklart på tok för lite. 

De första 15 gick jättebra, sen fem otroligt tuffa km. Vid 20 halkade jag i en lerig nedförsbacke och det small till i knäet. Fy tusan! Jag stapplade/linkade de sista tio in i mål på en katastrofal tid men jag tog mig runt! 

Idag har jag svårt att gå men det var värt det! 

Hur går det?

Vi håller på att rensa och packa ihop i lägenheten. Mäklaren var här idag med en fotograf och tog några "sneak peak"-bilder som kommer på Notars hemsida på fredag (om vi godkänner resultatet). 

Spännande!

I övrigt pågår jobbsök och vi smider planer för många roliga projekt hemma på farmen. Jag vill så mycket men får lov att prioritera. Först på listan är tvättmaskin (en fördel att ha), ny altan, farstukvist och en vägg som delar av gamla vardagsrummet uppe till två små barnrum. 

Imorgon eftermiddag åker vi upp till huset för en intensiv helg med fix i huset, gosa nyfödd bebis, hälsa på vänner och bröllop i Karlstad. Det ska bli jättekul! 

Nu hoppas jag bara att skitförkylningen släpper så att jag orkar partaja på bröllopet, barnfria med hotellnatt bokad! Tummen upp på det! 

Hoppas vädret blir lika fint som förra helgen. 

Bloggen lever inte...

... men det gör Instagram.

Om ni tycker att det är för dåliga uppdateringar här så följ mig på Insta där jag heter mmatthed. 

Så nöjd!

Så fint det blev! 

Jag är så nöjd med hur vi fick till den gamla trasiga muren som revs fram i huset. Den blev inbyggd på 60-talet men nu fick den en modernare tappning efter att jag motvilligt fick inse att det inte var realistskt att bygga upp den med kokspis och bakugn. 

Vi ska flytta hem!

Efter mycket om och men, många plus och minuslistor skrivna, mycket ångest och våndor över livet så landade vi i beslutet att lämna ekorrhjulet i stan. Vi gör en riktig kovändning och väljer Äppelbo, d.v.s det riktiga landet. 

Vardagslivet med heltidsjobb, stress, aktiviteter osv gör att vi alla mår dåligt. Det är förstås inte fel att bo i stan men för oss passar det här bättre där vi är i livet just nu. 

Vad ska vi göra? Just ingenting faktiskt. Ägna oss åt barnen, hus och hem och skrapa ihop brödfödan med frilans. 

Jag har haft mest våndor eftersom jag lämnar världens roligaste jobb hos en väldigt bra arbetsgivare och jag råkar dessutom ha världens bästa chef. Men jobbet betyder inte allt. Det gör däremot barnen. Chefen behåller jag förresten, men som vän. 

Vi ses i Äppelbo från och med jul och framåt!