Någon är lycklig över sin nya prenumeration

Eden har börjat prenumerera på prinsessatidningen. Idag kom första numret och hon kramade tidningen, kastade av sig kläderna, på med nattlinne och så blev det pyssel. Succé skulle jag vilja säga!

Äntligen gympa!

Gissa om Eden är glad! Gipset av och idag fick hon gå på en lite reviderad gympalektion. Det var någon klättraövning som hon inte klarade, annars verkar det funka bra. Jag ligger hemma i vågrätt läge, Erik är med henne.

Veckorna rullar på

V 39! Jag kan inte fatta att det snart är dags, men förlossningsväskan är packad och redo vid dörren.

En ljusglimt är att vikten står still, jag vill inte gå upp mer nu. 22 kg plus idag. Usch, det ska bort sen...

Sömnbehov och svullen valross

Sömnbehovet är i en egen dimension. Jag somnar så fort jag lägger ner huvudet på kudden, flera gånger om dagen om jag kan.

Eden och Erik är på badhuset och jag somnade innan de hann stänga dörren och vaknade två timmar senare, fortfarande lika trött. Mina värden är jättebra, det är väl så här det ska vara, tur att jag slutat jobba, det hade aldrig gått nu.

Jag är hungrig konstant och svullen som en valross. Hungern kanske är en uppladdning för vad som komma skall? Jag hoppas det!

Kalendern är helt tom nästa vecka, det känns mycket märkligt. Jag måste hitta på något, foglossning till trots. Annars blir jag knäpp!

Det finns en ekvation där 1+1=0

Det är när Eden har en kompis hemma. Då försvinner de in på Edens rum, sen ser man knappt dem på hela dagen.  Här har Rapunzel och Snövit kunglig bal. Sedan fortsatte de med pyjamasparty. Undra på att Eden tycker att det är roligt att leka med Leona jämfört med alla yngre killar hos Gittan.

Jag försöker fota med nya kameran, det går inte så bra, jag måste öva mer.

Suddigt suddigt... Det var minsann lättare med den lilla kompactkameran, men aja, jag lär mig väl snart. Föremålen står inte direkt still heller...

Drömmer om ett fantastiskt badrum

I denna smärttillvaro skulle jag kunna ge min arm för ett badkar, i ett sånt försvinner all smärta, det är ljuvligt. När jag väntade Eden och hade nästan lika ont så badade jag 2-3 gånger om dagen för att orka. Nu har jag ingen sådan lösning.

Det här skulle vara något. Kanske inte så ljust och vitt och fräscht, men helt klart i storleksordning vore det drömmen. Efter badet skulle jag sen vältra mig upp i divanen med en god bok och lite champagne. Lite rosenblad kanske skulle vara strödda på golvet.

Haha. nä nu räcker det.

Botten är nådd

Varning för gnällinlägg.

Jag är en stor icke-fan av sociala mediers fantastiskt polerade yta så här kommer en motsats.

Nu är foglossningsbotten nådd. Jag.kan.inte.gå.

Det här var det vidrigaste hittills. Jag har Eden hemma idag eftersom jag inte kunde ta mig till Gittan imorse. Efter lite vankande  här hemma och övertro på mig själv "äsch, det går bra, hur svårt ska det vara", så skulle vi ta oss till ICA och köpa lite gott till ikväll och till traditionsenlig lördagsfrukostbuffé.

Nu med facit i hand så var det verkligen ingen bra idé. Jag kan inte ta mig framåt. Jag kände mig som den största veklingen i historien när jag stapplade fram en cm åt gången med tårar rinnande, mitt på stan, som ett vrak. Fy tusan vad jag skämdes.  Det här var den mest bedrövliga nervsmärta jag känt. Förlossningen är piece of cake kan jag meddela, jämfört med det här.

Ni som känner mig vet att jag ALDRIG är sjuk eller dålig eller skippar något i onödan, men nu är jag där. Jag klarar inte vardagen längre och jag är glad att mötet i eftermiddag blev inställt, jag hade inte tagit mig dit. Ja i taxi isåfall och det har jag ingen lust att kosta på.

Eftersom det inte räcker här, så kan jag ju fortsätta jävligheten med att jag ramlade igår och stukade foten, gudskelov bröt jag inget men den gör också satans ont och jag haltar bara pga den. Som om inte ovanstående problem inte var nog?

Jag MÅSTE inse att det inte går längre, att jag MÅSTE lägga mig ner och försöka ta det lugnt.

Att det ska vara så satans svårt att begripa, jag vill ju inte! Jag vill göra saker när jag är ledig och inte ligga bort alla dagar....

Gissa om jag vill få ut den här lilla killen NU. Ge mig förlossningssmärta, inga problem.

Som en skål med godis varje morgon!

Jag är så nöjd med kaffemaskinen, det är som att välja en godsak varje gång! Lite skoj och förväntansfullt. Ja ni hör, jag har dåligt med nöjen i livet när jag tycker att kaffevalet är morgonens höjdpunkt.

Dyrt som satan är det men jag motiverar det med att jag aldrig rökt (inte ens ett bloss) i hela livet samt att jag aldrig går på krogen i stort sett.

Se! Så mycket jag "tjänat". Det är värt en goooood kopp kaffe varje morgon. Dessutom slipper man krångla med filter och disk.

Vad är det för värld vi lever i?

Våldtäkter på kvinnor och barn. Varje dag, hela tiden. Det är inte undra på att man får en lätt obehagskänsla.

Är det inte tryggt någonstans? Vad är det som driver dessa sjuka människor så till den grad att de tror sig ha rätt att förstöra en annan människas liv. Än värre: ett barn, som inte vet vad ondska är.

Usch. Jag blir mörkrädd.

Goodbye Facebook

Sådär ja.

Nu är jag fri. Fri från all fullständigt meningslös information. Nu tänker jag ringa folk istället för att läsa statusuppdateringar. Jag klararde mig i alla år förut utan att veta allt om alla, det ska nog gå bra nu också.

Nuförtiden är drt nästan meningslöst att träffa vänner eftersom man redan vet allt om dem från statusuppdateringarna. Det är ju roligare att ses och få "wow-a" över ny information istället för att tugga "jag vet" hela tiden? Eller?

Sen stör det mig att facebook har tagit över världen, jag fick precis veta att man inte kan skaffa ett nytt Spotifykonto utan facebook. Sånt gör mig galen! Som tur var skaffade jag konto för flera år sedan så det är lugnt för mig.

Dessutom har reklam tagit över flödet i fejjan, det irriterar mig till max att läsa om findusprodukter och liberos sortiment när jag själv inte bett om det. Riktad reklam, trots att jag inte skrivit ett ord om att jag är gravid. Märkligt. Att jag är 30+ och kvinna är tydligen ett tecken på fritt fram för blöjreklam.

Ett till störmoment var att det i princip var omöjligt att hitta vart jag skulle avaktivera kontot och sedan får jag en sån där snyftbild när jag ska klicka "confirm" Haha, det var trots allt lite roligt...

Det värsta är väl att jag gör ett blogginlägg om att jag tagit bort kontot.

Avgipsad och nervositet

Eden har precis blivit av med gipset och är så rädd om armen att den inte ens får vara med på bild. Det är konstigt för henne men vi är jätteglada att allt såg bra ut och nu är det bara att träna på, så att musklerna byggs upp. Ingen gympa/skidor/pulka och liknande på någon vecka är ordinationen.

Söta rosa Eden

Idag meddelade min gravidapp att "Du är i vecka 38, bebisen kan komma närsomhelst"

Herregud, jag är INTE redo än. Jag försöker varva ner och vila men det känns som att jag skolkar från jobbret. Nåja, imorgon är jag inkallad på jobb och då känns det väl lite mer normalt kanske men SEN SKA jag släppa jobbet och bara försöka vara helt ledig. Jag ska göra sista administrativa jobbrycket i em och därefter är det NOG. Nu är det min tur att vara mammaledig för sista gången i livet. 

Förändringsdags

Jag blir mer och mer nöjd. Kanske liite för mörkt men en hel del skulle tydligen tvättas ur så därav den mörka grundfärgen.

Tack, Jennie, bästa frisören!

Jag saknar Puff!

Erik kallar mig och Emma för Piff&Puff eftersom vi hela tiden pratar samtidigt och gärna om 2-3 ämnen i mun på varandra. Fick syn på denna magnet som jag fick av Emma.

Vänner alltså! Guld värda! Tyvärr har jag försakat nästan alla vänner 2012, jobbet har tagit över mitt liv. Förhoppningsvis blir det bättre iår!

Börjar redan på måndag med fika med Ako! Greit!

Lördagstradition

Varje lördag är det Jätteviktigt för Eden att hon och Erik ser på ett gammalt Kalle Anka-avsnitt tillsammans. Inget får rucka på den grejen.

Sen blir det DN, SvD och lååååång frukost. Imorse dukade vi upp buffé för att riktigt fira att jag slutat jobba. Välbehövligt för kroppen att äntligen få vara ledig!

Det är kallt i Sthlm idag så det får bli innedag med bak och pyssel!

Vi lever!

Joråsåatte....

Vi mår fint, men nu är det segt. Foglossningen har nått oanade höjder och jag är ett vrak. Både fysiskt och psykiskt. V 37 nu. Det närmar sig som tur är.

Gittan är sjuk idag så Eden får hänga med till Nymilen i Bromma, där jag jobbar ett par dagar i månaden.

Sista arbetsveckan...

Herregud!!! 4 arbetsdagar kvar. Första gången jag räknade ner arbetsdagarna var när jag fick hypothyreosen och mådde jättedåligt, då hade jag 110 dagar kvar. Poff. Nu är det alltså 4.

Eftersom veckan är proppad med möten är det bara att bita ihop och jobba jobba jobba. Nu.

Herregud. Jag har svårt att släppa Vendelsögården nu. Det är så ROLIGT!

Bästa dagen för Eden

Eden är i himmelriket. Först lek med bästisen Leona hela dagen och därefter middag hos faster Hallon och Hans. Hon somnade snabbt kan jag meddela.

Härligt med glad liten (stor) tjej!

Romantisering

Ja men är det inte som på övre bilden?!?!

Jag är inte så rolig

Jobbar.
Kommer hem
Växlar mellan att ligga i soffan eller säng.
Somnar.

Så börjar det om.

Jag kommer nog igen i helgen. Då händer massa skojiga saker.

Struntar i vardagstråk

Ääääsch. Idag (när Erik är borta) struntar vi att det är tisdag och trist vardag med snö och elände.

Vi kör popcorn och min favoritfilm "Trassel". Himla mysigt!

Guldkant skulle jag kalla det!