Okej. Nu börjar drygot. 10 veckor framåt.

Jag ska erkänna att jag stod i badrummet och grät av gymskräck och ångest för att ta min hemska lekamen med sina 12 kg övervikt till gymmet. Jag har lidit av gymskräck innan jag tog tag i mig och blev vältränad och nu kom det tillbaka en sväng.

Herregud vad jag är FJANTIG. Jag ska skita i vad andra tycker och göra det jag älskar. Dvs träna och jag lär aldrig bli av med de där 12 kg, som sitter som berget, om jag inte kommer över min ångest och knatar iväg. Nå. Jag gick dit och fick bokstavligen tvinga mig ut i salen.

Härliga gym, härliga svettiga gymlokaldoft!

Jag körde SKITEN ur mig. Trettio fantastiska minuter på crosstrainern på samma nivåer som jag tidigare kört och jag fattar inte att kroppen orkade. Jag är stenhög på träningsendorfiner och känner mig som en galen människa. Jag är en "kickseeker" och min kropp har inte fått kickar på nästan ett år så jag är väl på samma nivå som en heroinist just nu.

7 april.

FÖRE mina tio träningsveckor. 83,9 kg. 

Fifan vad bedrövligt. Men här är mammakroppen, efter över trettio kilos viktuppgång.

Nu ska kilona BORT.