Efter en höftinflammation som inte varit nådig och efter två "lufsa-i-sanden"-pass på Fuerteventura och en dryg förkylning med efterföljande hosta, var det idag det skulle ske.
Eldprovet. Ska höften hålla? Ska jag orka? Ska jag hosta ut lungorna? (Som jag roat mig med senaste två veckorna)
Hela lidingöloppet stod och föll på detta pass. För om jag skulle få ont, skulle bryta, skulle tuppa av pga dåligt flås. Då skulle jag stå inför det faktum att tre mil i september vore oöverstigligt.
Resultat:
Det här hade jag inte kunnat drömma om! Jag litar fullt på min PT nu som påstått att ben och bålstyrka betyder allt för löpningen. Wow! Även om höften har smärtat i tio veckor så har jag gnetat på med PT-pass, spinning och yoga.
Nu är jag hur peppad som helst att köra på med löpningen, tappa fem kilo och öka i kilometerantal varannan vecka.
HÄRLIGT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar