Fortfarande överkörd av tåget

Jag fattar inte varför jag är så trött och seg. Jag vill bara sova och vila! Emanuel vaknar visserligen 05-05.30 varje morgon men vad tusan, det ska man väl tåla?

Idag går jag och tränar ändå, det blev inte ett dugg bättre med fyra dagars vila. Jag struntar i kroppen nu och kör på, vem vet, den kanske vaknar till?

Nästa vecka tar jag med mig kidsen och njuter av en sista långhelg i Stugo, herregud vad jag längtar. Där hoppas jag att allt vänder, att orken kommer tillbaka. Jag längtar efter kräftor, räkor, gott vin och härligt sällskap. Kanske det till och med kan bli lite party?

Nej jag är INTE gravid. Här blir det inga fler barn, jag har gjort mitt.

Vilket svammel. Well. Så är det ibland.