Friluftsliv i Rudan

På grund av en besvärlig natt och två döda föräldrars yttersta tvekan på att ge sig ut så höll denna dag på att gå om intet. Men vi bet ihop och försökte hurta iväg. Efter att ha släpat ut vagn, skidor, pjäxor, picknick och ungar till bilen för att inse att "undrar om det går att få in allt?", så inser vi nyttan med en takbox.

Båda ångrar idén innan vi ens hunnit iväg då vi sitter som i en sardinburk, snett, med packning i knäet ock jag och Emanuel inklämda, snett bland skidor i baksätet.

MEN, vi kom iväg! Mot Handen och Rudan friluftsområde.

Emanuel undrar nog vad vi håller på med. 

Medan Erik åkte sin runda så roade vi oss i ett lekområde bredvid skidspåren. 

Eden tyckte allt var toppen!

"Mamma, kolla vad högt jag är!"

Skridskor, för tredje dagen  rad = överlyckligt barn. 

Så var det då dags. 

Premiär för nya skidorna och efter att ha ramlat två ggr på 100m så var hoppet om att ö.h.t. ta sig runt väldigt långt borta. Efter ytterligare 200m var jag helt slut och nästan gråtfärdig. Sen kom ilskan, hur svårt ska det vara? Därefter losnade tekniken och det gick jättebra! 

Det var så roligt, men hjärnan tänker "slalom" så det tog sin tid att koppla om.

Det var sjukt jobbigt, kroppen är ett skämt nu efteråt och det var säkert vansinne men det kändes så himla bra! Imorrn lär träningsvärken vara from hell. Jag välkomnar den.

Slitna men glada att vi tog oss hemifrån.

Korvgrillning till Edens stora förtjusning.

Mums!

Emanuel sov igenom allt och vaknade inte förrän vi kom hem igen. Skönt med frisk luft för honom också!