Då jag inte vill finnas. Smärta, orimlig trötthet (somnade på bussen hem, det har aldrig hänt förut) och hormonell = gråtfärdig.
Tre st har idag sagt "men vad
FRÄSCH du ser ut". Herregud. Vart tittar de då?
De tre första dagarna på veckan gick toppen, jag fattar inte att det kan vara sån skillnad.
24 arbetsdagar kvar... 11 till julledighet. Det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar