Jag ska försöka inse att jag nog aldrig någonsin kommer att nöja mig med det jag har och acceptera att mitt liv ser ut just så.
Hur ska det gå till? Att acceptera är som att nöja sig och det verkar inte gå.
Nåja. Livskrisen verkar inte ha tagit slut än. Frågan kvarstår, vad ska jag göra åt rastlösheten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar