Ikväll ska jag passa på att ha en liten tjejkväll i all ensamhet. Ett glas rosé med hallon i, en bägare Ben and Jerrys och Sex and the City 2. Jag gillar verkligen inte Carrie, men jag älskar att drömma mig bort i deras lyxliv! Speciellt Carries härliga klädstil.
Sanna Lundell beskriver Carrie-karaktären PRECIS som jag menar det, men jag kan inte få ner det på papper lika bra som Sanna, så jag snor texten direkt från hennes blogg.
"Gosch, vad jag avskyr henne. Stilen, hennes babyröst och puttituttande manipulationer, hennes extrema självcentrering, larviga små analyser av det hon tror är samtiden, hennes absurda jävla klädintresse, drinksippande och konstlade kompisrelationer. Och det där löjliga tillrättalagda umgänget med bögen. Och som grädde på moset: Carrie Bradshaw och hennes Big ska inte ha barn. Mantrat "Only you and me forever, just us"... gick som en röd tråd genom hela rullen och jag fick ångest varje gång hon böjde sig fram mot Big och viskade dessa unkna fraser. Vilken mardröm att spendera resten av livet ENSAM och BARNLÖS med den där avmagrade sönderfönade shopaholic-alkisen som bara bryr sig om Dior, vintage-versace och nagellack. Hur kan man tycka att Carrie Bradshaw är en skön tjej? Jag förstår det bara inte".
Sanna Lundells blogg är för övrigt väldigt bra, jag gillar henne mycket.
Betyg: 2 normalsaltade popcornpåsar, men det är ENDAST pga kläderna, det är så skoj att se. Handlingen var totalt värdelös.
Smaken är som baken! Och den där kritiken håller jag inte alls med faktiskt!!
SvaraRadera