Läkarföreläsningar
Jag har varit på många sådana, alla har varit kanonbra. Är det för att läkare har en fallenhet för att prata inför människor pga sitt yrke? Är det för att de brinner för det som de pratar om? Eller är det för att jag blir imponerad av läkare?
Svar: Jag är inte impad, det är ett som är säkert. De brinner för det de pratar om, så är det.
Laila Bagge
Vilken kvinna. Hon må vara en blekt, spacklad blondin med stora bröst, men vad hon är härlig. Henne imponeras jag av! En kvinna som vet vad hon vill och som är framgångsrik på det hon kan bäst - vara manager. Erik hade varit gullig och laddat över hennes sommarprat i min ipod, så det lyssnade jag på idag när jag kutade. Härligt var ordet!
Långdistanslöpning
Jag är taggad. Mer taggad än jag någonsin varit förut, jag menar det. Idag flög jag fram 10km, hade mer än gärna sprungit ett varv till, men det hann bli mörkt och jag är mörkrädd på riktigt, nästan som en fobi, så jag åkte hem. 10km får jag vara nöjd med. Runners World (tidningen) är fortfarande min stora inspirationskälla när jag ligger i soffan och ser +5 på termometern och vinden som viner. Jag noterade idag att vintern kommit, imorrn får det bli en tur förbi Stadium och shoppa vantar och nån mössa och/eller pannband.
Sladdermage
Mitt no.1 komplex.
Jag har dragit in magen sedan 1992. Då sa en kille i min klass: "vad tjock mage du har, den står ut". Det satte sina spår i en 12-årig tjej och sedan den dagen har magen varit indragen. Jag kan inte säga att jag lidit av det, det har blivit som en vana, jag har nästan haft ont de gånger jag försökt "släppa ut" magen. Till saken:
Idag när jag gick från elljusspåret insåg jag att jag för första gången inte höll in magen. Jag bestämde mig att skippa det 17 år gamla komplexet. 17 år? Jag börjar bli gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar