Kroppen är fantastisk

Ibland avskyr jag sjuksköterskejobbet. Ganska ofta undrar jag varför jag valde detta yrke. De dagar jag är som mest less, tror jag yrkesvalet enbart berodde på influenser. Min vän Emma pluggade till sjuksköterska i Karlstad. Just då var jag less och frustrerad på Äppelbo och ville komma bort, se något nytt.

Jag tog den enklaste vägen. Jag hade hälsat på Emma i Karlstad och tyckte om staden, Emma läste till sjuksköterska. Då kunde jag också göra det. Det var det självklara valet, eftersom jag just då jobbade inom hemtjänst/gruppboende/servicehus som vårdbiträde. Jag tänkte inte över det som jag kanske borde gjort.

Andra gånger vet jag varför jag blev sjuksköterska.
För att kroppen är fantastisk.
För att ta ett exempel: mitt ben. I förrgår hade jag svårt att gå, det gjorde ont varje sekund, vaden var rejält svullen och såret under knäet var infekterat.
Idag-> Inget ont inuti benet, jag kan gå relativt obehindrat, det är bara skorvarna som skaver. Svullnaden är borta. Infektionen har jag fått bukt med.

Imorgon= SPRINGA IGEN.

Ett annat exempel: graviditet.
Min kropp är starkare och smidigare nu än före graviditeten. Det är otroligt, med tanke på de mindre smickrande kilon jag lade på mig under tiden. (22 stycken för att vara exakt).

Det är sådana dagar som den här, som jag vet varför jag blev sjuksköterska...

...eller så beror det på att alla sjuksköterskor ser ut såhär på jobbet: