I rock!

7,5km avklarat, och bra gick det! Tur att jag springer som vinden, (eller nått) annars hade jag varit uppäten nu. Stannade för att knyta om ena skon och blev anfallen av knott eller nått liknande. Usch, det verkar bli en insektssommar.

Jag mediterade som vanligt under löpturen och blir så TRÖTT på mig själv. Nu har jag sprungit och sprungit och sprungit som tusan sedan mars. Stadigt varannan dag, förutom några dagar med muskelfästesinflammation. Flåset blir bättre och bättre. Jag har även skött mina styrkepass efter varje löprunda. Armhävningar, situps, rygglyft, lite träning med fria vikter osv...

MEN VARFÖR sköter jag inte maten???? En kaka här, en vetelängd där, en glass här, en chokladbit där.

HUR i hela friden ska jag nå min drömvikt då? Jag har ju bara ynka 3-4 kg kvar (beroende på hur man ser på det). Det är ju INGENTING. Borde vara gjort på 3-4 v.

Total Förnekelse.

Det är som om något blockerar hjärnan när det ställs fram kaffebröd på jobbet. Jag fullständigt ignorerar min karaktär och hjärnan stängs av. Sen sätts hjärnan på igen när jag smaskat i mig vad det nu månde vara. Jag måste lära mig att hantera mina förnekelser i samband med kaloristinna livsmedel. Det läskiga är att det varit likadant i 15 år ungefär. När ska jag lära mig av mina misstag?

Är så less på mig själv och mina matvanor.

Usch vad jag gnäller och den enda som kan greja det här är JAG.

Ge mig några miljoner och en personlig tränare så ska ni få se på faen!