Eden sover, Erik jobbar...

... då finns det tid för eftertanke (och matlagning).
Det var flera dagar sedan jag längtade till att åka utomlands. Håller jag på att mogna?
Det var första gången på 7,5 år som jag inte ville åka från stugo, förr har jag alltid längtat hem.
Det är första gången som jag inte tröttnat på tillvaron efter ett kvartal
Det är första gången som jag känner mig någorlunda nöjd med mig själv
Det är första gången som jag klarar att hantera mitt ätande och inte pendla upp och ner i vikt
Det är första gången som jag faktiskt tränar helt automatiskt utan att ens tänka på det.
Jag börjar avsky lägenheten, vill ha trädgård, ett livsprojekt. Det börjar kännas mer viktigt än att resa runt jorden. Vad är det som händer!

Kan det inte få fortsätta såhär?

Jag mår väldigt bra nu.

Om bara förkylningen kunde dra sin kos, och kanske att det snabbt kunde bli fredag, så jag får träffa mina darlings "Ämman" och "Inging" igen.