De flesta bygger lego.
Inte Eden. "jag designar lego"
De flesta leker med dockor.
Inte Eden.
"jag har ett dockprojekt".
Dagens barn. Tonåringar vid fem.
2012-11-17
2012-11-16
Spännande konsert
En dag för för några månader sedan överraskade Erik mig med biljetter till denna konsert på Rival i Stockholm. Det ska bli jättekul!
2012-11-15
Hipp hipp hurra för Eden 5 år idag!
Tänk att min tjej redan fyller fem år. Det bästa vi har! Här följer ett litet bildspel på dagen.
Nyvaken efter sång och frukost och paket på sängen. Hon fattade ingenting, så vi sjöng två gånger. Morgontrött- javisst!
En lite piggare tjej får favoritfrukosten i soffan. Juice och baguette.
Efter en lång (självvald) dag hos Gittan så åkte vi till Koh Pangan med Hanna, Hubbe och mormor. Hanna hade med sig paket, gissa om det blev uppskattat.
"Men ta inte kort på mig NU"
Pose.
Wow, vilken glass, mangosorbet, jordgubbar och tomtebloss,
allt serverat av Hubbes brorsa Tatu! Vilken tur vi hade som fick Tatu som servitör.
När vi kom hem var det dags för sista paketöppningen.
Eden var överlycklig över Pet Shophus, Pet Shop-figurer, filmer, Lego och discolampa.
Eden hoppar upp och ner av glädje!
Födelsedagsbarnet slocknade på fem sekunder efter denna händelserika dag. Imorgon får hon vara hemma med mormor och leka med alla nya saker. Även vi vuxna behöver nanna efter en mycket härlig dag!
2012-11-14
Lekmormor
Äntligen klart
Men vi ses snart igen, hoppas jag.
2012-11-12
Äckligaste desserten?
2012-11-11
Åh! Jag ääälskar denna fantastiskt härliga graviditet! Det är den mest underbara känslan i världen!
Eller inte.
Det är så man förväntas känna. En gravid kvinna ska automatiskt vara strålande lycklig och inte vilja vara annat än moderligt vackert gravid.
Helst ska man gå runt med ett skenheligt leende och längta till mammaledigheten och långa vaknätter är INGET problem. Man ska träna som vanligt på gymmet och powerwalka med glädje minst en timme dagligen "för att det känns så bra och är det bästa för bebisen" Man ska gå ner sina 8 kilon två dagar efter förlossningen och har sina jeans i Strl 36 på sig, utan häng och bristningar.
---
Herregud vad jag önskar att jag var en av dessa kvinnor. Utan problem, utan smärtor från helvetet.
Det är så mot naturen att klaga över något under en graviditet eftersom det "inte är någon sjukdom". Det är bara att bita ihop, le och försöka vara glad trots att foglossning får underlivet att kännas som ett stort svart hål av knivskarp smärta, trots att varje steg är vidrigt och att det bara känns riktigt bra när man sover.
"Tänk på att det kommer något gott ur det" JA jag VET! Men det är en förbannat klen tröst när tolv veckor känns som resten av livet. JA jag har valt det själv men det är ändå tröstlöst och orättvist att se dessa problemfria kvinnor när verkligheten för mig är hypothyreos, vagusnerv i kläm (orsakar ofrivilliga kräkningar vid böjning framåt och tunga lyft) och så denna jävliga foglossning. (och en del annat som ni verkligen inte vill veta).
Hade en människa haft denna smärta utanför graviditet hade läkarna genast skrivit ut starka smärtlindrande tabletter, men det går såklart inte nu eftersom det skadar barnet. Jag vill såklart också det bästa för mitt barn men är det så fel att vilja det bästa för mig med under min graviditet?
Jag vill det bästa för mig och att gå hemma och lida orsakar i värsta fall en depression och det, mina vänner vill jag inte att min värsta fiende ska drabbas av.
Jag läser i en mammatidning om en kvinna som leende tillbringar fem månader i sängen för sig bebis skull, om och om igen. Hon har fyra barn!
Vart kommer dessa kvinnor ifrån? Vilken planet? Jag tillhör inte den kategorin, jag får redan nu höra av Eden hur tråkig jag är eftersom jag inte kan göra saker med henne längre, vad är det för morsa åt befintligt barn?
Så jag stapplar på, med smärta, i 92 dagar till och bestämmer mig för att detta är sista barnet. För allas skull.
----
Så. Nu har jag gnällt färdigt om den saken. Utmaning idag är att ta sig hem från London med sanslöst mycket leksaker i bagaget och överleva denna dag efter en sömnlös natt p.g.a smärtor från foglossningen. Det blev ett stort bakslag igår kväll eftersom jag tydligen gått för mycket, trots att jag verkligen försökte ta det lugnt och tänka på hur jag rörde mig.
Nåja, det kanske inte var så smart att dra iväg på resa under sen graviditet men nu är inga fler resor bokade, nu ska jag ta hand om mig själv dessa 92 resterande dagar och längta efter förlossningssmärtan eftersom den åtminstone går över regelbundet, det ät ingen långvarig plåga.
Det är så man förväntas känna. En gravid kvinna ska automatiskt vara strålande lycklig och inte vilja vara annat än moderligt vackert gravid.
Helst ska man gå runt med ett skenheligt leende och längta till mammaledigheten och långa vaknätter är INGET problem. Man ska träna som vanligt på gymmet och powerwalka med glädje minst en timme dagligen "för att det känns så bra och är det bästa för bebisen" Man ska gå ner sina 8 kilon två dagar efter förlossningen och har sina jeans i Strl 36 på sig, utan häng och bristningar.
---
Herregud vad jag önskar att jag var en av dessa kvinnor. Utan problem, utan smärtor från helvetet.
Det är så mot naturen att klaga över något under en graviditet eftersom det "inte är någon sjukdom". Det är bara att bita ihop, le och försöka vara glad trots att foglossning får underlivet att kännas som ett stort svart hål av knivskarp smärta, trots att varje steg är vidrigt och att det bara känns riktigt bra när man sover.
"Tänk på att det kommer något gott ur det" JA jag VET! Men det är en förbannat klen tröst när tolv veckor känns som resten av livet. JA jag har valt det själv men det är ändå tröstlöst och orättvist att se dessa problemfria kvinnor när verkligheten för mig är hypothyreos, vagusnerv i kläm (orsakar ofrivilliga kräkningar vid böjning framåt och tunga lyft) och så denna jävliga foglossning. (och en del annat som ni verkligen inte vill veta).
Hade en människa haft denna smärta utanför graviditet hade läkarna genast skrivit ut starka smärtlindrande tabletter, men det går såklart inte nu eftersom det skadar barnet. Jag vill såklart också det bästa för mitt barn men är det så fel att vilja det bästa för mig med under min graviditet?
Jag vill det bästa för mig och att gå hemma och lida orsakar i värsta fall en depression och det, mina vänner vill jag inte att min värsta fiende ska drabbas av.
Jag läser i en mammatidning om en kvinna som leende tillbringar fem månader i sängen för sig bebis skull, om och om igen. Hon har fyra barn!
Vart kommer dessa kvinnor ifrån? Vilken planet? Jag tillhör inte den kategorin, jag får redan nu höra av Eden hur tråkig jag är eftersom jag inte kan göra saker med henne längre, vad är det för morsa åt befintligt barn?
Så jag stapplar på, med smärta, i 92 dagar till och bestämmer mig för att detta är sista barnet. För allas skull.
----
Så. Nu har jag gnällt färdigt om den saken. Utmaning idag är att ta sig hem från London med sanslöst mycket leksaker i bagaget och överleva denna dag efter en sömnlös natt p.g.a smärtor från foglossningen. Det blev ett stort bakslag igår kväll eftersom jag tydligen gått för mycket, trots att jag verkligen försökte ta det lugnt och tänka på hur jag rörde mig.
Nåja, det kanske inte var så smart att dra iväg på resa under sen graviditet men nu är inga fler resor bokade, nu ska jag ta hand om mig själv dessa 92 resterande dagar och längta efter förlossningssmärtan eftersom den åtminstone går över regelbundet, det ät ingen långvarig plåga.
2012-11-10
Laddad för en ny dag
2012-11-09
Hipp hipp hurra för världens bästa mamma idag!
Efter att höfter protesterar så blir det tidig kväll för oss. Himla skönt!
2012-11-07
Väldigt bra bok och foglossning
Foglossning har slagit till. För varje steg jag tar känns det som knivar i bäckenet. Det kom lämpligt inför Londonhelg. Det får bli Alvedon och höftbälte.
Fortsätter det så kommer jag att få problem att ta mig till jobbet.
2012-11-06
2012-11-05
Planerar Londonresan
Resfeber deluxe! Jag är lite feg när jag ska resa och van att luta mig tillbaka mot Eriks perfekta engelska. Men nu är det alltså jag som ska bli lutad mot.
Ja det ska nog gå bra!
Egen stil
Hoppas året går snabbt, mitt hjärta rusade iväg imorse, säkert pga stress. Satans hypotyreos som aldrig blir bra inställd.
Dags att jobba! Bara några v kvar till jul, det måste gå.
2012-11-04
Hemma bäst!
Nu vill jag nästan lägga mig direkt så jag får käka den imorgon bitti.
2012-11-03
Pysseldags igen
Trevligt att fylla på lagret därhemma. Eden har inte tagit av sig nattlinnet sedan vi kom hit...
Mys och pysseldagar hela helgen.
2012-11-02
Let's pimp saggy mom
Idag testade jag lite eget pimp med en glitterrand! Det blev Jättefint! Synd att kvällen fortsätter med saggy mysbrallor och tv istället för party. Men vad är väl en bal på slottet?
Jag satsar hårt med planering för beach2013. Strikt LCHF dagen efter förlossning och träning dag X. Det vågar jag inte bestämma med tanke på grad av förlossningspåverkan men långpromenad VARJE dag blir det. Ska lyssna på alla Sveriges podcast och löps cup holder till barnvagnen.
Målet är att bli en äkta lattemorsa som flanerar Strandvägen upp och ner varje dag. Eller inte.
Exemplariska barnet är naggat i kanten
 |
| Bildbevis |
Ingrid blånekade men Eden var inte lika slipad, det stod "SKYLDIG" i pannan på henne.
Eftersom de skrivit sina namn så var de ganska enkelt att avslöja boven i dramat....
2012-11-01
Kreativa sidan nöjd!
Det kliar i fingrarna varje gång jag ser mammas pärllager. Tur att det är fri tillgång!
En bunt armband blev gjorda, det är riktigt roligt!
Mys i gamla flickrummet
"men inte ÄN mamma"
Då klockan börjar närma sig nio!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)